tisdag 18 december 2012

Födelsedagskort


Ett jag gjorde till min mamma i juni i år (grattis igen i efterskott mamma!):




Meditatören


Jag har påbörjat en satsning på äldre hjältinnor i mitt projekt nu. Den första färdiga ser ni ovan.


söndag 16 december 2012

Enrutingar

För några veckor sedan fick jag fart på mig och började göra enrutingar. Det kändes jättekul, framförallt för att jag inte gjort några nya färdiga serier på ungefär ett halvår. Jag har jobbat med min stora serienovell (och kommit långt!), gjort hjältinnor och illustrerat för tidningar istället. Novellen är också ett så allvarligt och viktigt projekt för mig, medan de här enrutingarna bara var trams. Kom på att jag verkligen, verkligen saknar trams, alltså.

I alla fall, här bjussar jag på en då:

Otäck mansperson.

fredag 14 december 2012

Julmarknad

I helgen säljer jag och Ellen, Jenny, Åsa mfl från Kollektivet vår konst och vårt krimskrams på MittMöllans julmarknad. Det är öppet 11:00-17:00 både lördag och söndag. Alla borde komma, vårt bord kommer att vara som en stor smaskig kaka.

fredag 7 december 2012

Asa och dotterbloggen sprider ljus igen

Dotterbolaget bygger om sin hemsida, men fram tills dess gör vi mycket tjusiga och tänkvärda grejer på dotterbolaget.blogspot.se . För närvarande skriver Siri Frances många grymma inlägg som får snöslasket här i Skåne att kännas lite mindre slaskigt och livet rejält mycket finare. Hennes serier, konst och tankar kan följas på sirifrances.tumblr.com (in och kolla, mycket, mycket värt!)

Jag har hittat en ny artist också, Asa heter hon och hon gör skitbra och cool musik som jag känner mig själsligt tjock och glad av, lyssna:


tisdag 4 december 2012

Slamprescension och dansktest

Våra slampor har blivit rosenkrönta i senaste numret av Bild och Bubbla! Kolla allt fint de skriver om oss (klicka på för att förstora):

Isas Superslampa planerar sina attacker på monogamin.

Sedan läste jag den här nyheten på sydsvenskan.se:

"Den som vill bli dansk medborgare ska slippa svara rätt på svåra frågor om grundlagen, Grundtvig och danska kungar. Men kunskapstesten blir kvar. Igår skrev cirka 2 500 personer provet, vars frågor varit så svåra att många infödda danskar inte klarat dem. Det var troligen sista gången. Regeringen ska i januari lägga ett lagförslag om att ersätta det med ett prov som sätter mer fokus på vardagsliv och politiska beslut i dagens samhälle, skriver Berlingske."

Tidningen utmanar också alla läsare att testa om de själva hade lyckats kvalas in till att räknas som en riktig dansk:

"Klarar du frågorna?

 

Här är exempel på frågor från de senaste kunskapsproven för medborgarskapsansökande. För rätt svar – vänd på sidan.

1. Vad är namnet på den biskop som anses vara Köpenhamns grundare?
A. Absalon.
B. Ansgar.
C. Amled.

2. I Danmark har de flesta regeringar sedan andra världskriget varit:
A. Minoritetsregeringar.
B. Majoritetsregeringar.

3. Vilken lampa har designats av arkitekten Poul Henningsen?
A. PH-lampan.
B. Sinus-lampan.
C. Panthella-lampan.

Rätt svar: A, A, A."

Det är ju lätt att känna att alla frågor ovan är irrelevanta för frågan om medborgarskap. Det är ju också lätt att ett frustrerat skrik letar sig ut genom ens strupe om att medborgarskapstest för invandrare överhuvudtaget är överflödiga, skadliga och bisarra. Det oaktat om aspiranterna på medborgarskap kommer slippa skriva konstiga prov i dansk design och döda gubbar eller i "vardagsliv och politiska beslut".

Men, men, PK till alla! (alltså Puss å kram!)

fredag 23 november 2012

Den kompakta tystnaden

På biblioteket (mitt genuint trevliga brödjobb) har tystnaden lagrats och blivit alldeles geléaktig och klibbig. Den trycker sig ner i mina öron. Och mitt medvetande svarar med musik, som jag inte kan sjunga och inte spela högt, trots att jag snart blir knäpp av det försynta surrandet från alla påslagna datorer och skrivare.

När jag kommer hem till illustrationsjobbet däremot, då blir det åka av.

Fram tills dess kan väl någon spela de här låtarna och dra upp volymen högt för mig?







Tillägg senare: Det fanns visst ingen bra version av Hands av Frida Hyvönen på youtube. Vilket ju inte jag kunde höra där på biblioteket, he. Iaf vill jag inte att den sången ska ligga i en crappy inspelning på min blogg, den är alldeles för bra för det. Så jag tar bort den video jag la upp innan. Kolla whatever streamingkanaler ni har för övrigt istället efter den, det är den så värd.

 Nu får ni Lady Gaga istället, när hon är helt storartad:

   
 

måndag 19 november 2012

Uppföljning

Jag hade tänkt följa upp Malmö Feministiska Forum med att i bästa Sara Hansson-anda publicera mina anteckningar och skisser, men det får bli en annan dag, för jag har inte hunnit scanna dem ännu. (Gå däremot in och läs Saras på: http://hejasara.blogspot.se/2012/11/forverkliga-den-feministiska.html)

Ska däremot lite kort sammanfatta AltCom-festivalen med att den var helt fenomenal. Trots att jag hade sovit mindre än tre timmar natten innan första mässdagen. Trots att Sara Hausenkamp och jag satt vid konstiga fläkten som omväxlande försåg tältet med värme och råkall novemberluft utifrån och vi därför gick mellan att ha syrebrist och att huttra. Det betydde på det hela taget INGENTING, för jag pratade med hur många trevliga människor som helst, fick berätta om mina projekt för olika intresserade, köpte serier för nästan exakt alla pengar jag tjänade och fick nya arbetsuppdrag (som jag kommer att berätta mer om när de är utförda och klara). Kollektivet sålde Slampfanzines och Onanifanzines för glatta livet och det var mer än lovligt fint att få träffa några av dem kollektivare som bor norröver igen, de fattas mig annars. Och Dotterbolaget var där med nya ljuvliga fanzinet som bland annat innehåller det här:

Collagebitar till framsidan gjorda av bla Karin Nyberg, Rebecka Taft, 
Ellen Ekman, Julia Hansen och Anna Björck och jag!

Förresten ska Sara Hausenkamp och jag ta över världen nu. Vi har insett att det är det enda möjliga när våra fantasivärldar liksom dras till varandra som två skeva, växande organismer som är på samma gång hungriga och övergödda. Tills det händer kan jag bara be alla att gå in och titta på Saras wünderland på:

http://sarahausenkamp.blogspot.se/

  Sara och jag på AltCom.
  

måndag 5 november 2012

Fågelgången


Det kommer bara fler och fler hjältinnor. Jag kommer att sälja förbannat snygga versioner av dem på seriefestivalen AltCom i Malmö nästa helg. Det är bara ett av alla skäl till att alla människor verkligen, verkligen borde komma dit. Årets festivaltema är "No Borders" och kommer bland annat att på olika sätt utforska (och sabotera) nationella gränser.

Det här är andra gången AltCom arrangeras och alltsammans drar igång på allvar redan på onsdag. Festivalen bjuder in fantastiska seriegäster, slår upp dörrarna för häpnadsväckande utställningar och förgyller våra liv. Dotterbolaget och Kollektivet kommer att vara där och alla dina andra favoritserietecknare också. Kolla in hemsidan: http://altcomfestival.se/

torsdag 1 november 2012

Malmö feministiska forum

Malmö feministiska forum går av stapeln i helgen och det kommer bli så jädrans mycket bra saker, så kom dit! Allt är gratis, allt är kul och jag ska läsa upp en serie tillsammans med Dotterbolaget och Tusen Serier på söndag klockan 16:30-17:30.

En ruta ur den serie jag ska läsa:

Den handlar ju om patriarkatet dårå. Och om det glittrande roliga.

måndag 22 oktober 2012

Hudson's Bay Company


Varsågoda, ny hjältinna. En nästan-klar.

 Högerklicka och öppna i ny flik för att förstora mycket.

torsdag 18 oktober 2012

Workshop i Sösdala

Jag har blivit inbjuden av biblioteket i Sösdala att hålla två serieworkshops där idag. En för ungar i åldern 9-12 år och en annan för 12-16-åringar. Jag är självklart som en stor, sladdrig manet av nervositet just nu, men jag ser fram emot det en massa också. Framförallt ser jag fram emot det.

 Omslag till det häfte jag satt ihop åt kidsen. Bildrutan på det är tagen ur "Nofret" av Sussi Bech.

tisdag 16 oktober 2012

Från en kall värld till en annan


Råversion av nyaste hjältinnan.

Jag vill också säga: Den här bilden är tillägnad Malala Yousufzai, fjorton år gammal. Hon vårdas just nu på sjukhus i Storbritannien efter att ha blivit utsatt för ett mordförsök av religiösa extremister i sin hemtrakt i Pakistan. Orsaken till dådet är att hon är författare till en offentligt publicerad dagbok om livet i Swatdalen efter talibanernas maktövertagande, i vilken hon kritiserar dem försämrade levnadsvillkoren och attackerna mot skolor, framförallt flickskolor.

Jag kan inte nog uttrycka hur starkt jag vill att hon ska överleva och få leva. Liksom alla andra flickor och barn i Pakistan, att de ska få slippa både talibaner och amerikanska drönarattacker, att de ska få sin utbildning och ett civilt samhälle i vilket de kan leva på allvar och inte under ständig attack. 

 Malala Yousufzai, du är så otroligt modig. Önskar dig nu bara livet. Ett bra liv, ett riktigt liv.

(För att förstora bilden: högerklicka + öppna i nytt fönster.)

En flitig konstnär vid sitt ljusbord




Jobbar med bildmanus.


Igår testade jag lite olika färgläggningar på min nya serie. En blev alldeles bjärt och konstig, men den andra har Stor Potential, så mycket att jag ska ladda upp ett smakprov här i eftermiddag. 

Jag tycker att det kan vara så jäkla svårt med färger, även om året på Serieskolan lärde mig lite. Färgers symbolik, hur de harmonierar/kontrasterar mot varandra etc, det är minst sagt omfångsrikt. Men det här långkörarprojektet ska göra mig till experth, det lovar jag.

Förresten har det blivit fler hjältinnor på sistone. Och de kommer att synas härute inom snar framtid. Lysa upp världrymden från det nya brokiga Underlandet. Som Rihanna gör.  Kolla bara:


lördag 29 september 2012

Skisstease

 
Två av tre nya varelser i skogen. En skiss från mitt nuvarande projekt. 


Jag gör en serienovell som kommer Publiceras På Riktigt nästa år om allt går som planerat. Dramat är som en dystopisk version av berättelsen om den barmhärtiga samariten. Eller som "Dogville" av Lars von Trier.

Det kommer också att innebära ett återbesök i min siluettvärld. I skogen med sina inneboende hotbilder.

Just nu arbetar jag med bildmanus. Det är som en sorts matematik. Som att addera och subtrahera med levande material. Och det ska bilda en form som är fullständig, där de olika elementen böjer sig tillbaka mot varandra och blir meningsbärande i ständigt fler lager. Det grundläggande skelettet i berättelsen måste kommunicera det jag avser och det måste göra det så starkt och fungerande som bara möjligt. Därutöver tillkommer det där som jag inte kan kontrollera. Till det kan jag bara ge plats och uppmuntran, för att sedan förväntansfullt luta mig tillbaka och se vad det växer till.  

tisdag 11 september 2012

En epok är över

Tre veckor in på Östra Grevie grafik:

Första veckan: Utflykt till Klagshamns cementfabrik för att vandra runt i märkliga, överväxta skogslandskap, övergivna industrier och enorma stall. 

Andra veckan: Torrnål. Vi ristade bilder i kopparplåt med nålar och tryckte våra första upplagor.

Denna vecka: Vi håller på att lära oss mjukgrund och hårdgrund (olika trycktekniker för metallplåtar). På torsdag åker hela skolan till Berlin för att sniffa konst. 

Och sedan kommer jag att hoppa av den här utbildningen. Det visade sig att dubbelarbete i form av eget serieprojekt + utbildning framkallar magont, ångest och brist på livsglädje. Jag är inte ett dugg förvånad, egentligen. Bara tacksam över att jag har mognat så pass att jag kan ta dem här stresstecknen på allvar. Grafiklinjen har varit rolig, det här är en väldigt bra utbildning.

Men den är inte för mig just nu.

Och jag känner mig så befriad. Ett år av novellettprojekt, fika, simma, jobba deltid, tjäna småpengar, sova, äta, leka, må bra, here I come. 


En mjukgrundsplåt delvis överpenslad med asfaltslack. Mitt sista mästerverk i tryckverkstaden för i år.
 

torsdag 23 augusti 2012

Slampuppmärksamhet!

Petter har fått lite välförtjänt uppmärksamhet för sin serie i allas vårt högt älska Sluts Just Wanna Have Fun-fanzine. Kolla in detta på: http://fittforfight.wordpress.com/2012/07/28/what-does-that-make-her-it-makes-her-a-slut-right/

Kolla också Petters blogg: hatarmigsjalvochvilldo.blogspot.se

Tack till Fitt For Fight! (Och kärlek!)

onsdag 22 augusti 2012

Tolokonnikovas manifest

Nedan återges ett öppet brev skrivet av Nadezhda Tolokonnikova, medlem i Pussy Riot och nu dömd till två års fängelse för huliganism. Jag har kopierat det från http://freepussyriot.org/content/manifesto-n-tolokonnikova-05042012.  


Manifesto by N. Tolokonnikova from 05/04/201:

 "The non-inoculated perspectivist understanding of truth, the notion of its dependence on the chosen frame of reference as well as on the language in which this truth is established and formulated lends itself toward such characteristic perceptions as sexism, ageism, xenophobia, and the lack of respect for non-classical practices and non-standard values as well as for the stylistic peculiarities of the lives of certain groups in society. Those who judge the activists of the punk-group Pussy Riot (P.R.) assess their activity from the height of a non-critical understanding of truth whereby they assume that there exists only one truth and that only they who are bringing judgment to bear have the right to establish this truth. I call such truth patriarchal, sexist, homophobic, xenophobic, traditionalist, and fundamentalist. By rejecting all other perspectives and ways of thinking, those who side with the fundamentalist theory of a single truth move the ethical, legal, and other social norms, as well as the permissible limits of deviation from the normative models of behavior into the ranks of customs and traditions, i.e. things that are nonpolitical, that do not depend on the results of social discussion. Thus the ideal pluralistic model for social order, which assumed constant political competition between different systems of norms, as well as the constant contention between alternative views of the world, influencing the decision making process on national and other levels, as created by the difficult 20th century is hereby repudiated. Instead of competitive pluralism what we have is the consecutive naturalization of one of the possible pictures of the world. It is that picture to which adhere members of past and present law enforcement agencies, which make up the current political elite of Russia. This elite includes the Holy Patriarch Kirill.

The representatives of the Orthodox Church of Russia (OCR), as we have discussed amongst ourselves, within Pussy Riot, even before our arrest, are by no means stupid. They are not ignorant. But unfortunately they prefer that most Russians remain ignorant. They enjoy being part of the elite, not only in the political sense but in the intellectual as well. The vocalists of P.R. have noted that in Russia there are two types of groups that are concerned with gender equality. The first one, which is totally predictable, are the activists of feminist groups, the activists of the LGBT+K organizations, and the research scientists who work with gender issues. The second, and this is indeed a paradox, are the speakers for the ROC. These include Father Vsevolod Chaplin, the Archpriest Dmitriy Smirnov, and now the Patriarch of Moscow and all of Russia Kirill.

During a roundtable discussion at the University of the RF Ministry of Internal Affairs that took place recently, on 28 March, the Patriarch characterized gender from the position of social constructivism. “Gender is a social phenomenon, a person can construct his own gender,” thereby elegantly, in the artful manner of a chekist [KGB agent], reducing constructivism to the absurd. His Holiness plays on the fact that the meaning of “person” can be interpreted from the individualist, personalist as well as systemic, structuralist, and collectivist positions. The religious philosophy to which the cloth of the speaker refers to, induces us to interpret the meaning of “person” from a personalistic position. Social constructivism expresses itself in a totally different language. And the Patriarch pretends to not understand this. Undoubtedly to assume that a person can willfully change gender, as though changing gloves, is ultimate foolishness. The Patriarch is aiming for an aggressive reaction on the part of Russians toward the idea of gender equality, slyly not noticing that social constructivism speaks of persons not in the personalistic sense, but in the Feuerbach, Marxist sense. A person is s/he who has acquired his/her identity through the replication of social practices. The practices, including those of constructing gender, can be changed, but that is not a question of individual will power, rather that of serious and lengthy political work that can be compared with the revolutionary goals for the transformation of the world in the “Theses on Feuerbach” and “The Manifesto of the Communist Party.”

This is precisely the kind of work that is being done in Europe by those who are in favor of gender equality. They are honestly engaging in a political struggle with the right, conservative forces over gender laws. Whereas the Patriarch is trying to convince Russians that “gender laws” are not based on “the ethical consensus of society,” but are passed by force – through “the pressure of television, public opinion, the internet, twisting of hands, intimidation.” But even here his Holiness is sly. Television, just like the internet, are the instruments of the struggle of representatives of different frames of reference and attitudes, which exist in the context of a healthy political environment, of which Europe can be proud, whereas Russia – not, neither among its right or left forces, nor its conservatives or libertarians. One cannot say that the traditionalists and conservatives in contemporary Europe have their rights, liberties, or access to media and participation in government infringed upon. Intimidation and the twisting of hands are methods that are most often used by the right political elite. For example Sarkozy, recently, in an attempt to raise his rating in the presidential race, hectically began to arrest, beat up, and disembowel suspected extremists. In Russia, the FSB burst into the apartment of Geydar Dzhemal. To apply the devices learned in the school of law enforcement is one of the favorite political gestures of our national leader, for whom the Patriarch actively campaigned.

And the last and most outrageous statement made by His Holiness at the round table at the University of the Ministry of the Interior: according to Kirill, the “pressure” of public opinion interferes with ethical consensus. How can one even compare “ethical consensus in society” with public opinion? Apparently, in the corridors of the Lubyanka, they teach that peace is war, freedom is slavery, and consensus is arrived at in society without the participation of public opinion.

Although the Orthodox Church is concerned with gender issues, it is doing everything possible to limit the influence of the philosophy and politics of gender equality on the Russian public. Even this is not a crime. Let the OCR continue to postulate, to its heart’s content, its gender and ethics assumptions. But for an ethical consensus in society, it is not enough to have just one point of view. It is not possible to speak of consensus while the other side, which supports the idea of gender equality, is devoid of access to television channels and the paper media, to representatives in the higher echelons of power, when they are openly discriminated against by the repeatedly scandalous, sexist statements made by Premier Putin, and when they are intimidated by the demonstrative jailing of the feminist activists (P.R.).

I can’t disagree with the Patriarch that it is specifically “out of ethical consensus that the general legislative system will grow, including the protection of human rights.” However it is impossible to speak about the existence of consensus in Russia while the initiators of the public discussion in which His Holiness is currently actively taking part in are serving time in SIZO No. 6. Only Jesus consoles us: “So the last will be first, and the first will be last” (Matthew 20:16). We want to participate in the discussion that we started. We are ready to meet, discuss, and argue as equals. We are now locked behind 10 iron doors. As we are in prison, we cannot give fully adequate replies to the attacks by representatives of those concepts of sex and gender that we are opposed to. I don’t mean to accuse anyone, but this manner of putting your opponent behind bars with the threat of 7 years of minimum security colony and then, standing next to the cell, speaking about ethical consensus – doesn’t this just smack of cowardice?"

Nadia Tolokno, SIZO 6, 5 April 2012

Scanned version of hand-written original in Pussy Riot live-journal: http://pussy-riot.livejournal.com/22967.html

Start Östra Grevie

På grund av min hängivna kärlek till bad i hav har jag lyckats återuppliva min förkylning. Fick därför sjukanmäla mig från uppropet i måndags, men släpade iväg mig själv till skolan igår. Vilket jag är väldigt glad över, även om det innebär att jag är nere för räkning idag igen.

Östra Grevie Folkhögskola ligger ute på skånska landsbygden, ca 40 min med buss från Malmö. Omgivningarna gjorde mig patetiskt lycklig - liten by, fält, åkrar, nästan noll trafik. Jag vet inte hur mycket tid jag kommer kunna ta till att traska runt där, men just nu vill jag bara utforska trakterna runt skolan. Och jag tror att det kommer att kännas grymt bra att vara därute när vi sätter igång och arbetar hårdare. Att kunna ge sig av och vandra runt själv, om så bara för en halvtimme, det är lugnande.

Igår fick vi påbörja våra första skissböcker. Alltså: Vi fick börja tillverka dem själva. De har svart omslag, med screentryckt text på och 32 blanka sidor i inlagan. Skillnaden mellan dem och dem fanzines jag hittills varit med och gjort är enorm. Framförallt på grund av det här underbara verktyget:


Det kallas "falsben". Med hjälp av det kan man skapa finare ryggar och trycksaker som ligger slätt istället för att ständigt buckla sig eller öppna sig till hälften (vilket är något alla fanzine jag varit inblandad i gjort). Det används så att du drar en linje med den, längsmed en linjal, där du vill att ryggen ska vara, alltså där pappret ska vika sig. Därefter viker du pappret. Sidan du använt falsbenet på ska att vara inåt.

Nu tror jag inte på användandet av falsben vid en massupplaga av vanliga seriefanzines, snarare är det ett verktyg om man vill göra ett fåtal, apsnygga trycksaker eller böcker. Dock tyckte jag mig höra något om att det fanns en maskin på skolan som kunde göra samma sak. Kanske är det ett alternativ vid större produktioner?

Dessutom fick vi lite enkla, grundläggande tips på hur pappersknivar bäst ska användas för att ge snyggt resultat. Alltid välkommet.   

När jag kom hem från skolan var jag helt utmattad, nästan skakade och mådde pyton. Ägnade resten av kvällen åt att fundera på varför jag går här, vad det är jag vill ha den här utbildningen till. Jag visste redan svaret, men behövde tydliggöra det för mig själv igen.

- Jag vill arbeta djupare med mina bilder, få utveckla mitt tecknande utan att behöva fokusera på sekventiellt berättande.

- Jag vill lära mig att göra apsnygga fanzines, som i sitt utförande gör serierna i dem rättvisa.

Och det är det viktiga. Och att jag har roligt.

Det här bokmärket får symbolisera min framtidstro:




 

fredag 17 augusti 2012

FREE PUSSY RIOT!






Medlemmar i den ryska, feministiska performancegruppen Pussy Riot greps efter en aktion i Frälsarkatedralen i Moskva den 21 februari, där de vid altaret framförde en bön till jungfru Maria att ta bort Putin från den ryska makten. De sitter anklagade för huliganism och riskerar mångåriga fängelsestraff. Enligt försvaret strider aktionen strider inte mot rysk lag (http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1650&artikel=5234567), straffet för det strider däremot mot de mänskliga rättigheterna.

Domen faller idag. Free Pussy Riot.  

http://freepussyriot.org/about



lördag 11 augusti 2012

Flatfilm

Peaches Realm är en hemsida med långa listor med filmer som på något sätt tangerar olika flatvärldar - genom sin handling, genom sina skådespelare, regissörer eller på andra sätt. Där verkar finnas minst hundra sevärda rullar listade som iaf jag aldrig hört talas om.

Lätt värt att börja plöja:

http://www.freewebs.com/peachesrealm/

torsdag 9 augusti 2012

Shima Niavarani

Underbara Shima Niavarani har hållit sitt grymma sommarprat:

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2071&artikel=5129741

Och så vill jag tipsa om fantastiska norska filmen "Ligg med mig"av Janicke Systad Jacobsen, om sexuellt frustrerade Alma i en liten håla på norska landsbygden.

Snart börjar skolan och jag har kommit in på Grafik på Östra Grevie. Så nu jävlar asså nu ska ni få se på vad underbart jag kan skapa.

söndag 22 juli 2012

Crazy bitches in masks

Läs Hanna Hannes Hårds intervju med mig och Sofia på Queertopia! Tomas Gunnarsson, Genusfotografen, har tagit grymt fina bilder på oss och Lovina, en annan Dotterbolagare från Sthlm som vi träffade på festivalen, i våra Pussy Riot-masker. De sistnämnda är gjorda till stöd för dem fängslade medlemmarna i den ryska, feministiska punkgruppen Pussy Riot (som en kan läsa mer om här: http://www.swissinfo.ch/eng/news/international/Russia_extends_jailing_of_Pussy_Riot_activists.html?cid=33154562).  

Jag har haft så många tankar och upplevelser de senaste fyra dagarna. Just nu har jag inte möjlighet att göra en uttömlig analys av allt detta, vilket är vad festivalen egentligen förtjänar. Istället försöker jag mig på en sammanfattning av mina funderingar och känslor, med hopp om att kunna vidareutveckla mina tankegångar senare.

Queertopia var tankeväckande och fett och vackert och lite sorgligt. Det är den i särklass tryggaste och finaste festival jag har varit på. Ändå är det ännu inte en plats som är tillgänglig och säker för alla. Vithets-, ålders- och funkionalitetsnormer framförallt förhindrar Queertopia från att vara det utrymme jag vet att det skulle kunna vara: Ett vackert och fullständigt säkert sammanhang för alla.  En viktig och hoppingivande sak att komma ihåg är dock att festivalen skapas av alla oss som deltar. Varje år möjliggör stora förändringar. En av de största nyheterna i år var förbudet mot alkohol på området, något som inte kan beskrivas som annat än högt uppskattat av deltagarna, även dem som inledningsvis var skeptiska till det. På stormötet tidigare idag (festivalens sista dag 2012) framkom också önskemål om att i ännu högre grad riva ner gränserna mellan besökare, volontärer och anordnare. Att besöka festivalen skulle då innebära att vara delaktig i att hjälpa till på den.

Detta var första gången jag besökte Queertopia, men jag har blivit fullständigt kär i projektet och dess potential som säkert space och stor kulturgåva. Jag har sett fantastiska band, gått på utmanande och grymma workshops, träffat en massa människor och bekräftat att jag inte behöver alkohol för att dansa mig in i en alldeles sanslös, hänförd upplevelse av kontroll. Det enda jag behöver är fet musik, viss vrede som måste ut, hopp, önskningar och en massa fantastiska queers omkring mig.

Det jag känner är viktigast nu: Vithetsnormerna och de övriga maktstrukturerna måste adresseras konstruktivt för att festivalen ska vara hållbar. Och också, att jag önskar att alla ni som ordnade årets festival kan simma runt och njuta av allt som gick så bra. Ni har skapat något mycket, mycket värdefullt. Låt oss glädjas som fan över det och, efter återhämtning, reflektion och vila, inleda arbetet för att det här projektet ska förbli värdefullt, ska bli ett löfte som infrias.

Intervjun med Sofia och mig hittar ni här:


http://www.queertopia.nu/?p=2062

(Sofia, jag och Lovina, fotograferade av Tomas Gunnarsson. Kolla in hens arbete på www.genusfotografen.se.)

tisdag 17 juli 2012

Queertopia

Nu ska jag sprida konst och kärlek under Dotterbolagets fana. Ska också uppleva och lära mig massor. Jag åker till Queertopia 2012 i Nyköping tillsammans med Julia Mogensen och Sofia Lindh. Vi ska hålla bildskaparverkstad, träffa människor, stå till deras förfogande, heja på dem och glädjas åt allt sjukt och vackert de kan åstadkomma med pennor, papper, bildutklipp, sax och klister.

Festivalen är inne på sitt tredje år och håller på torsdag 19/7 till söndag 22/7.  Jag tror att du borde åka dit.

Puss!

http://www.queertopia.nu/?page_id=1260

onsdag 11 juli 2012

Hjältinneprojektet: Sneak Peak 2

Knivbärerskan

En nästan färdigredigerad bild tillhörande omgång 2 av Hjältinneprojektet. Bakgrunden ska jämnas färgmässigt, så att den mörka "randen" längst ner till vänster försvinner. Högerklicka och öppna bilden i ny flik för att kunna zooma in.

Förresten lyssnar jag på senaste "Godmorgon Världen" i P1 just nu och tydligen tror en majoritet av amerikanska befolkningen på den amerikanska drömmen, dvs att om du jobbar hårt kan du nå längre ekonomiskt och socialt än dina föräldrar gjorde. Detta trots att forskning visar att den ekonomiska rörligheten i USA är trögare än i jämförbara industriländer, som Sverige. Och trots att ojämlikheten i det amerikanska samhället är större än historiskt någonsin.  Ja vad va det vi sa kanske en skulle vilja säga, om en inte var så upptagen med att tycka att det hela är sorgligt.

lördag 7 juli 2012

Alison Bechdel sa

I en intervju med anledning av hennes nya bok "Are You My Mother?" sa den fantastiska serieskaparen Alison Bechdel så många bra saker, att jag måste citera henne vidare:

"I do feel that I’ve silenced my internal critic to a large degree. It’s still there but I’m allowing myself to talk over it more and more, for better or for worse. A lot of the time I feel like I’m just spewing bullshit, but at least I’m speaking out loud."

"...people are obsessed with their families. Even in functional families, which I’m getting very interested in. Some families really work—I want to learn about how that happens and what it looks like. But most people are oppressed in some way or other by their family’s expectations, by their parents’ psychological issues, by any number of things. And it holds us back, it limits who we can be in the world. We’re so consumed with our personal problems that we’re not doing more important things. I mean, who am I to talk? All I do is sit in my basement making notes about my therapy sessions. But I want us all to be autonomous and think for ourselves and do the things we’re good at, and I think that’s much more the exception than the rule for people. "

Hela intervjun kan läsas här:

http://www.theparisreview.org/blog/2012/05/09/alison-bechdel-on-%E2%80%98are-you-my-mother%E2%80%99/

fredag 6 juli 2012

Eden Musée 39-52



Jag blev färdig med fanzinet Eden Musée 39-52 strax innan skolavslutningen. Det är en del av Kolbeinn Karlssons fanzineprojekt runt det gamla vaxkabinettet Eden Musée, som en gång låg i New York. Själva muséet är sedan länge försvunnet, men genom Kolbeinns försorg kan man åter besöka den här platsen, återskapad av tecknare och författare fritt efter ett originalutställningsprogram inköpt ett antikvariat på Island.

Varsågoda och stig på. (Öppna bilderna i nya flikar för att kunna zooma in.)

Entré

Vestibulen

Whipping Post

Pope Pius X Lying in State

First National Bank

Assasination of President McKinley

Prominent People of the Day

George Washington
(the Destruction of the Cherry Tree)

The Bomb Throwers

We'll Surely Be Too Late At The Opera

The Sleeping Guard

Little Baron Snooky Oogum 

The Giant Baptiste Hugo

Lady Little - The Dolly Lady

Betraktarna 1

Betraktarna 2

tisdag 26 juni 2012

Hjältinneprojektet: Tjuvkik omgång 2

 Det flytande barnet.

Först ut i hjältinneprojektets andra omgång med bilder. Från hela mig till alla er.

torsdag 7 juni 2012

Att göra en Kara Walker

Kara Walker är en amerikansk konstnär som gör (främst) enorma väggsiluetter som visar scener från den amerikanska södern under tiden innan och under det amerikanska inbördeskriget. En kan säga att hon porträtterar det jäsande kollektiva undermedvetna hos Söderns invånare och deras yttre, reella verklighet på samma gång (om nu en distinktion kan göras), båda genomkorsade av rasistiska, sexistiska och klassmässiga maktstrukturer och fyllda av obehagliga impulser, våld, beroende och sexualitet.

Det kan se ut så här:


(Milk and Bread av Kara Walker.)

Verket ovan har bl.a. visats i Sverige på Wanås 2008 då jag arbetade där under utställningen "Förlust". Det imponerade mycket på mig, så jag började gräva djupare i Walkers konstnärsskap. Hon gör dramatiska och inspirerande verk med många lager av betydelser och är en av de bildskapare som har påverkat mina serier mest.

Under vårterminen här på Serieskolan växte mitt intresse för att prova att använda siluetter i serier.  I samband med uppgiften att göra 24 timmars-serier som Rob & Bob gav oss testade jag äntligen på det. Det resulterade i fanzinet "Hände i skogen" (som kan beställas av mig för 30 :- + porto). 



Min siluettvärld är koncentrerad kring just Skogen, en plats där olika gestalter rör sig och kommer i konfliktladdade möten med varandra. Karaktärerna däri är själviska, brutala och fulla av låga, omdelebara känslor. Det är som om en brutit upp en människas inre och rensat bort allt annat än det som är brist på verklig empati med andra. Som om alla försök hos en varelse att verkligen respektera och nå fram till en annan har satts ur spel. 

Nu till slututställningen ville jag ta världen i Skogen och föra upp den på väggen, i större storlek, precis som Kara Walker gör i sina installationer. Det lyckades och nu sitter en sådan väggillustration och pryder Serieskolans entré som en lätt obehaglig och gravt överdimensionerad välkomstskylt.


Material:

- En utskrift eller grundbild av din teckning (denna ska sedan kalkeras av på OH-papper).
- Svart kartong 100 x 70 cm (grundplåten till figurerna, vilka alla skulle få plats i sin helhet på en enda pappersbit var. Figurernas maxstorlek var alltså 100 x 70 cm).
- Bomullsvantar (så att du inte förstör kartongerna med kladdiga fingeravtryck eller fettfläckar + att det kan skydda dina händer om du har torr hy - papper stjäl nämligen fukt och fett från den). 
- Sax (att klippa ut figurerna med).
- Papperskniv (att skära ut detaljer i figurerna med).
- Ljusa färgpennor (att teckna en spegelvänd bild av figurerna på den svarta kartongen med).
- Måttband (använd inte linjal eller tumstock, måttbandet som går att vika och kasta ihop i en hög hursomhelst är så bekvämt att arbeta med + att själva momentet att sträcka ut det under mätningarna gör att en känner sig viktig av någon anledning, alltså rekommenderar jag det både för lustkänsla och bekvämlighet).
- Stege (bilden blev stor mycket stor). 
- OH-apparat (att projicera upp bilden på väggen med).
- OH-papper (att kalkera av bilden på, så att den sedan skulle kunna projiceras på väggen).
- Pennor som fäster på OH-papper.
- Frystejp (att fästa pappersbitarna på väggen med).

Så här var min arbetsprocess:

1. Mäta upp väggen i entrén där bilden skulle sitta och göra en skalenlig avritning av denna på ett A3-papper. Denna avritning använde jag sedan som skissunderlag.

2. Göra en färdig bild som jag ville använda och som utställningsgruppen i min klass kunde godkänna:


(Tack till Ellen Ekman och Josefin Svenske för fin feed-back!)

3. Köpa svart papper. Det blev 4 st 100 x 70 cm-kartonger från Matton i Malmö. Jag tror att de kostade typ 35 :- styck. Det fanns även ett billigare papper, men det hade en mer räfflad yta och jag ville ha en slät, så att pappret skulle smälta in i väggen. (Detta lyckades, btw, ganska många har sagt att det trodde att bilden var målad på väggen.) Storlek på pappret skulle i slutändan begränsa figurernas storlek, då jag ville att de skulle sitta ihop i ett stycke, så att varje figur var klippt hel och hållen ur ett och samma papper.

4. Kalkera av teckningen på OH-papper. Jag klistrade ihop två A4-OH-papper, så att jag skulle kunna kalkera bilden lite större, eftersom att så mycket detaljer gick förlorade annars. Pennor som fäster och torkar på OH-pappersplast är oftast ganska klumpiga.

5. Projicera upp teckningen på väggen och mäta upp rätt storlek, samt anteckna ett par mått för varje figur, så att jag alltid skulle kunna hitta vilket avstånd från väggen som OH-apparaten skulle stå om den behövde/råkade flyttas. Under det här momentet insåg jag att det var som jag befarat - trots att jag mätt och hållt på skalenligheten passade bilden inte helt in på väggen. Min lärare Josefin Svenske uppmanade mig dessutom att göra figurerna så stora som möjligt. Den storlek som vi båda gillade för flickan med körsbären och rådjuret fick som följd att hela bilden inte fick plats på den väggyta som den skulle vara begränsad till. Alltså valde jag att minska ner kvinnan med snaran, trädet och grenarna på bildens högra sidan. Detta var enkelt att göra genom att flytta OH-apparaten fram och tillbaka. I.o.m. att jag tog anteckningar för varje figurs mått innebar detta inget problem i vid bildens färdigställande.  

6. Projicera upp OH-bilden på det svarta pappret. På vår skola har vi en flyttbar whiteboard med massor av magneter på. Jag fäste upp pappret på whiteboarden med kanske tjugo magneter för att få det helt slätt. Sedan vände jag OH-bilden upp och ner, för att kunna teckna varje figur spegelvänd på det svarta pappret med en ljus färgpenna. Den sida jag tecknade på ville jag ju ha som baksida, så att det inte skulle göra något om jag ritade fel och så att jag inte skulle behöva klippa bort alla pennsträck. 


(Mäter för att kolla att storleken stämmer med dem mått jag bestämt tidigare.)


(Ritar upp flickan med körsbären. Detta arbetsmoment var fantastiskt kul! OBS återigen att OH-bilden är spegelvänd, för att undvika pennstrecksrester på framsidan av den färdiga illustrationen sedan.)

7. Klippa ut alla figurerna. Verktyg: Sax och papperskniv. Med saxen kunde det vara svårt att komma åt detaljerna, medan papperskniven (som jag använde till ögon, kvinnan-med-snarans mun och håligheten mellan hennes arm och snaran och håligheten inuti själv snaran) kunde ge oskarpa, dåliga kanter ibland. Dock är resultatet tillräckligt bra till de ljusförhållanden som råder i entrén + att folk står på någon meters avstånd och tittar på det. De kanter som blev lite trasiga märks inte alls av nu när det är uppsatt, utan allt ser slätt och fint ut.


(Hett tips: Plåstra om dina händer om du ska klippa lika mycket som jag. Det gör ont. Fort.)

8. Projicera upp OH-bilden på väggen igen i rätt storlek för de olika figurerna. 

9. Rulla ihop frystejp till små dubbelsidesklistrande plattor och fäst rikligt på baksidan av alla figurer. Moore is moore när det gäller tejp. Go crazy. Det är ju meningen att bilden ska sitta uppe. Dock: Vill du göra en finfinfin-supertjusig-überfancy konstvägg där pappersbitarna absolut måste sitta fullständigt platt mot väggen får du hitta på en egen metod, alt återuppfinna Kara Walkers. Resultatet av tejpuppsättningen är helt tillfredsställande just nu, tycker jag. Som sagt, många har trott att bilden varit målad. 


(Halva bilden uppe. Jag släckte ner projektorn mellan varven för att spara energi + slippa bli bländad när jag höll på att jobba mot väggen och slog på den igen varje gång en bit var färdigtejpad och skulle fästas upp.)

10.  Fäst varje pappersbit på rätt plats. Tryck, smek och banka fast dem på väggen så att tejpen sitter ordentligt.


(Varje bit på rätt plats. Som synes på den här bilden flyttade jag runt OH-pappret under arbetets gång för att varje del av teckningen skulle har rätt storlek och hamna på avsedd plats.)

11. Jäs. Klappa dig på axeln. Låt andra dunka dig i ryggen. Du är en Stor Konstnär. Du gör Livsviktig Konst. Alla ska vara tacksamma. Och så vidare. <3


  Viktiga tips som jag vill upprepa:

- Använd bomullshandskar för att skydda kartongen från fettfläckar. 
- Spegelvänd bilden när du ritar ut den på kartongen. 
- Testa papperskniv etc på en restbit kartong, så att du får in känslan för hur du ska skära och inte råkar förstöra några viktiga kanter i detaljer som ögon och munnar etc. 

+

Drick något varmt och gott!
Ha skoj!
Omge dig med människor som kan ge dig stöd och kärlek!

Puss!





onsdag 6 juni 2012

Tjuvkik


Här bygger jag min siluette grande i entrén till Serieskolan, vån 4, Mazettihuset, Malmö. Det kändes helt fantastiskt att få gå Kara Walker på en hel vägg och dra upp skogens skeva värld i storlek som mer påminner om vår gemensamt upplevda, delade världs.

Detaljinfo om hur jag gick till väga kommer inom kort.

torsdag 31 maj 2012

SLUTUTSTÄLLNING!!!!







Vernissagekortet ovan är tecknat av den storartade Sara Hausenkamp. Och med det vill jag uppmana er att komma på vår slututsällningsvernissage imorgon på Mazettihuset i Malmö. Den kommer att vara FANTASTISK! Alla serietecknare från denna årskull på Kvarnby ställer ut gräddan av sina verk och du är bjuden. 


Själv har jag bland annat fyllt upp en hel vägg med en ny, storslagen siluettbild. 


Vi ger er godis och serier. Ni ger oss kärlek. Komsikom...







måndag 28 maj 2012

Scener ur skogen


Ett något för makabert förslag till siluett till skolans entréhall inför slututställningen. Jag håller just nu på att göra ett nytt, utan några hängda människor. Kom till Serieskolan på Mazettihuset i Malmö fredag kl 16-20 och var med på vår vernissage och titta på den färdiga bilden, tillsammans med alla andra coola saker som vi ställer ut!