söndag 22 juli 2012

Crazy bitches in masks

Läs Hanna Hannes Hårds intervju med mig och Sofia på Queertopia! Tomas Gunnarsson, Genusfotografen, har tagit grymt fina bilder på oss och Lovina, en annan Dotterbolagare från Sthlm som vi träffade på festivalen, i våra Pussy Riot-masker. De sistnämnda är gjorda till stöd för dem fängslade medlemmarna i den ryska, feministiska punkgruppen Pussy Riot (som en kan läsa mer om här: http://www.swissinfo.ch/eng/news/international/Russia_extends_jailing_of_Pussy_Riot_activists.html?cid=33154562).  

Jag har haft så många tankar och upplevelser de senaste fyra dagarna. Just nu har jag inte möjlighet att göra en uttömlig analys av allt detta, vilket är vad festivalen egentligen förtjänar. Istället försöker jag mig på en sammanfattning av mina funderingar och känslor, med hopp om att kunna vidareutveckla mina tankegångar senare.

Queertopia var tankeväckande och fett och vackert och lite sorgligt. Det är den i särklass tryggaste och finaste festival jag har varit på. Ändå är det ännu inte en plats som är tillgänglig och säker för alla. Vithets-, ålders- och funkionalitetsnormer framförallt förhindrar Queertopia från att vara det utrymme jag vet att det skulle kunna vara: Ett vackert och fullständigt säkert sammanhang för alla.  En viktig och hoppingivande sak att komma ihåg är dock att festivalen skapas av alla oss som deltar. Varje år möjliggör stora förändringar. En av de största nyheterna i år var förbudet mot alkohol på området, något som inte kan beskrivas som annat än högt uppskattat av deltagarna, även dem som inledningsvis var skeptiska till det. På stormötet tidigare idag (festivalens sista dag 2012) framkom också önskemål om att i ännu högre grad riva ner gränserna mellan besökare, volontärer och anordnare. Att besöka festivalen skulle då innebära att vara delaktig i att hjälpa till på den.

Detta var första gången jag besökte Queertopia, men jag har blivit fullständigt kär i projektet och dess potential som säkert space och stor kulturgåva. Jag har sett fantastiska band, gått på utmanande och grymma workshops, träffat en massa människor och bekräftat att jag inte behöver alkohol för att dansa mig in i en alldeles sanslös, hänförd upplevelse av kontroll. Det enda jag behöver är fet musik, viss vrede som måste ut, hopp, önskningar och en massa fantastiska queers omkring mig.

Det jag känner är viktigast nu: Vithetsnormerna och de övriga maktstrukturerna måste adresseras konstruktivt för att festivalen ska vara hållbar. Och också, att jag önskar att alla ni som ordnade årets festival kan simma runt och njuta av allt som gick så bra. Ni har skapat något mycket, mycket värdefullt. Låt oss glädjas som fan över det och, efter återhämtning, reflektion och vila, inleda arbetet för att det här projektet ska förbli värdefullt, ska bli ett löfte som infrias.

Intervjun med Sofia och mig hittar ni här:


http://www.queertopia.nu/?p=2062

(Sofia, jag och Lovina, fotograferade av Tomas Gunnarsson. Kolla in hens arbete på www.genusfotografen.se.)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar